Andeuppkoppling

Idag, innan Johanna stack iväg på lunch så frågade hon om jag ville prova andekoppling. What the hell, tänkte jag och satte igång. Johanna skickade över en bild på en kvinna och jag satte igång.

Det var lite svårt faktiskt, mycket svårare än då vi tolkade run-kort.

Jag fick till mig följande:
-yrsel, illamående, det snurrade
-svårt att andas
-styckar kött, penis
-lätt i händerna
-spelar boule
-168 cm
-54 år
-döden - ont i huvud och ont i höger öga

När Johanna var tillbaka från lunchen berättade hon att några av sakerna faktiskt stämde. Coolers.


Kropp- och själmässa

Here it comes. Hur allting började, hur det gick till och hur det slutade. Men först ett stort tack till Melissa som styrt upp allting, för fjärde året. (Det var även på hennes första mässa som jag var med första gången och såg henne arbeta, sedan i våras var hon vår qigonglärare och jag var hos henne på både behandlingar och ett kurstillfälle)

I fredags åkte vi till lokalen i Tumba (Folkets hus) och ställde i ordning bord + stolar och la på duk m.m. Sedan var vi på plats strax efter nio dagen efter för att packa upp alla grejer som vi skulle sälja + alla papper. Från klockan 11 till klockan 16 var Johanna fullbokad med mediala vägledningar. Jag stod för säljandet av det vi hade på vårt bord, vilket inte gick så bra. Folk stannade för att titta på smyckena men mycket mer än så var det inte.

I slutet av dagen så satt jag ner på stolen och bredvid mig hade jag Johannas mediumlärare som också var där som helt plötsligt undrar om jag var orolig. Nej, svarade jag och började bli orolig. Mer än så var det inte. Efter en liten stund undrar hon om jag har en mormor som gått över till andra sidan. Ja, svarar jag och blir genast nyfiken. Hon hade alltså fått kontakt med mormor som kom med ett budskap till mig. Vad det var för något kommer jag inte att berätta, eftersom det är personligt.

På söndagen var det väldigt segt att ta sig ur sängen, men det gick. Ingenting är omöjligt. Vi lyckades sälja lite grejer och det gick lika bra för Johanna som dagen innan. Jag gav mig ut bland de andra utställarna och testade olika grejer.

Tarotläggning med Kerstin Trygg. Det var himla spännande för allting stämde in så bra, men det är också personligt. Förutom en detalj. Hon avslutar läggningen med att ta upp sista kortet och säger att hon ser mig i en vit brudklänning framför altaret. Inom 2-3 år! Fick en smärre chock där. Men så förklarade hon att det kunde vara om 2-3 år som det börjar bli tal om bröllop. När hon tog upp kortet som symboliserade mig så var det Materialisten där. Komiskt liksom.

Medial demonstration med Melissa Rasovic. Melissa kopplade upp sig till andevärlden och vi fick några besök. Dock var inget av dessa till varken mig eller Johanna. Tycker det är så kul att se Melissa jobba, för hon skrattar och har kul samtidigt som hon sysslar med dessa saker.

Aurafotografering. Man hade händerna på en platta under tiden som fotot togs. Det var som energier i armarna började leva vilt. Min aura såg lite komisk ut, iaf mot vad jag hade tänkt mig. Hade föreställt mig lite grönt, lite blått, lite orange och lite olika färger. Så kommer fotot och allt jag ser är att jag har orange på sidorna och gult över mig. Orange symboliserar kreavitet och det gula har med andlighet att göra. Sedan hade jag ett vitt fält över huvudet också som kunde vara en skyddsängel.

Transhealing med José van Dijk och Kicki.
Hade mest stått och försökt förstå mig på det där med transhealing hela lördagen. Tyckte det bara såg otroligt flummigt ut. Trans är jag väldigt skeptisk mot överhuvudtaget. Men det sista jag gjorde igår innan vi åkte var att testa ändå. Bara för att få det motbevisat. Herregud, två människor som står och flaxar med armarna kan väl inte påverka mig. La mig ner och blundade och de satte igång. Hörde hur det flaxades och det var skönt att få geniknölarna gnuggade. Så satte jag mig upp och kände mig snurrig i huvudet. Yeah right, tänkte jag och hoppade av bänken och knallade där ifrån. Fem minuter senare så börjar jag må fruktansvärt illa och gjorde det resten av kvällen, andra detaljer behöver vi inte gå in på. Trans är jag fortfarande skeptisk mot, men den här typen av healing verkade ha framgång iaf.

 

1. Aurafoto 2. Vårt bord.



Efterlyses!

Min storasyster Johanna håller på att utbilda sig till medium och söker testklienter till sin gruppseans som hon kommer att hålla i på söndag (20/9) kl. 12.00 ute i Grödinge.

Det är gratis och det enda som krävs av dig som deltar är att svara på frågor (en utvärdering) som hennes lärare kommer att ta del av.

Skriv en kommentar till det här inlägget om du är intresserad, lämna din e-postadress. Jag skickar sedan vidare din e-postadress till Johanna, som informerar dig vidare. Du behöver vara minst 18 år. Först till kvarn gäller.

SEANS:
Sammankomst då ett medium förmedlar meddelanden från döda anhöriga eller från mediets andliga vägledning till deltagarna.



New

I lördags köpte jag en ny, större stenpåse och så en ny sten. I like that shity.





Cirkel

Gick jättebra på cirkeln idag. Det vi övade på var att känna in energier. Fick jättemycket beröm för alla delmoment. Sedan blev dom förvånade över att jag bara var 18. Men vadå bara?

Vi började med att känna in run-kort. Jag blev sist ut att tolka eftersom jag skulle se hur man gjorde. När jag fick upp mina två kort och började tolka och berätta vad jag kände och såg, så kände jag hur tjejen jag tolkade kunde ta till sig av det och hon sa att det stämde så bra efteråt.

Andra övningen var aura-målning. Vi satt mitt emot varsin person, och så skulle vi måla ut personens aura. Det var lite knepigt men det gick. Det var lite svårt att känna in färgerna på rätt ställe. Sedan fick vi byta bilder med varandra och tolka dom.

I tredje övningen så skulle vi först dra ett änglakort (ett kort med ett ord på) som vi sedan skulle stå och prata om i fem minuter. Jag fick ordet Surrender. Det var inte speciellt kul, jag hatar att stå och prata inför folk. Särskilt när det är saker som jag inte vet vad jag ska säga. Men det gick, med lite upprepningar och så.

Sista övningen var att känna in blommor. Fick inte till mig jättemycket, men tillräckligt för att kvinnan jag tolkade skulle kunna ta till sig något.

Det var himla kul att höra hur de andra tolkade mig också. Bland det första jag fick höra var att jag längtade ut, ville komma bort och göra något nytt. Vilket stämmer, jag sökte till och med jobb utomlands igår. Sedan är det det här med att jag har en massa känslor som behöver komma ut. Har fått höra det så många gånger.


tarot och massage

Spenderade fyra timmar hos Melissa idag. Drack jättemycket te och vatten. Det är verkligen så himla avslappnande där. Trots att man hör ljudet från bilarna utanför känns det som att man är i en helt annan värld.

Jag började med en tarotläggning. Inga häpnandsväckande saker jag fick höra. Mer sånt jag hade förväntat mig och redan visste om. Men som Melissa sa, så behöver man ofta den där bekräftelsen. Jag vet vad jag behöver göra och varför. Det är bara att göra det egentligen. Lite try, die och try again. Våga satsa i princip. Våga ta för mig och säga det jag tycker och tänker. Vilket alltid är så svårt när det gäller människor som står en så nära hjärtat. Melissa sa den där meningen jag nästan fått höra vid varje tarotläggning, fast mer utförligt. Kändes lite som en käftsmäll och jag höll på att börja gråta för att det var så jävla rätt.

Efter så fick jag köra massagen på en gång. Var så skönt. 30 minuters fokus på rygg och axlar. Hur stel var inte jag på en skala? Kommer definitivt bli fler gånger. Skulle inte tacka nej till heldagsmassage imorgon.

Men nej, ingen heldagsmassage imorgon. Cirkel däremot. Frågade Melissa om vad vi skulle göra för något. Uppfattade det nog inte riktigt, men jag tror att vi ska utveckla våra mediala förmågor.


spirit

Har nästan precis kommit hem från qigongen. Det är alltid så trevlig stämning hos Melissa, så avkopplande och lite som att man är borta från verkligheten. Jag råkade däremot gäspa flera gånger under passet, vilket var inte det mest opinsammaste. På lördag har hon Harmonidag (öppet hus) då man får testa på lite olika behandlingar. Jag tänkte springa dit och testa på tarot och massage. Och eftersom Johanna är bortrest på kurs i helgen ska jag tydligen få ersätta henne på Melissas cirkel som är på söndag. Det ser jag fram emot jättemycket. Nice helg.

Imorgon är det nationella prov i engelska till 10.40 sedan slutar jag och ska skynda mig hem för att fixa och dona med både det ena och det andra innan jag ska iväg på någon slags after work med min kusin. Vi ska tydligen till Östermalm och dricka vattenmelonsdrinkar.

Men nu är jag en smula trött och tänkte faktiskt ta och läsa lite bok innan jag somnar totalt.


den virtuella sittningen

Sittningen gick hur bra som helst. Cia, som övade på mig fick fram en hel del saker. Och det känns bra. Känns som att jag tvekat över vissa saker ett tag, men att jag nu faktiskt kan sätta ner foten och göra som jag vill och inte så som alla andra vill att jag ska göra. Troligtvis fick vi kontakt med pappas mormor vid andeuppkopplingen, hon kom med ett härligt budskap. Cia berättade att hon är imponerad av mig i många stunder, av det jag tar för mig att göra men att hon också tycker att jag är tossig och har lite för tokiga idéer, men att hon skrattar gott med mig och är ofta hos mig. I like that woman!


pappas mormor som ung


shiva och hans vänner

I torsdags var vi på studiebesök på Sveriges Ganesha-tempel vid Farsta Strand. Jag hade sett fram emot det, tycker hinduismen är en riktigt cool religion. Vi kom dit och träffade på en brahim (kan liknas vid en präst). Han babblade på om grejer som vissa av oss redan kände till. Jag hade föreställt mig en riktigt fin lokal, men det var inte alls så. En lokal, gråa väggar, en kall stämning och så hade de bara ställt upp sina poja-saker lite huxflux. Fanns anledningar till detta förstås, men det var lite av en besvikelse.

Men deras gudar är så otroligt fina.


Lakshmi


Senare på kvällen var jag och Johanna på Qigong igen. Veckan innan hade vi fått testa på Qi-massage. Helt otroligt, det satte igång alla kroppens system. Tårar sprutade som bara den. Den här gången mediterade vi till ljudet av vågor. Vi körde de vanliga Qigong rörelserna, fast i ett ännu långsammare tempo. Det är ruskigt coolt, och så himla skönt.


johanna-helg

Då lider helgen mot sitt slut.

Igår så hade jag och Johanna vår första sittning som sagt. Vad sjutton är en sittning då, kanske ni undrar? Det började med att Johanna spådde mig i tarotkort. Eller spådde och spådde. Hon tog fram kort och läste av dom. Jag är alltid lite orolig över att det som hon säger ska vara sånt som hon faktiskt vet. Men som tur är, i såna här fall så pratar vi faktiskt inte med varandra om exakt allting. Kommer inte ihåg allting hon fick fram så här på rak arm. Men allting stämde. Helt otroligt!

Efter det så kopplade hon upp sig till andevärlden. Troligtvis var det farfar som hon fick kontakt med. Jag kan inte säga så mycket om det, eftersom jag inte ens kommer ihåg farfar och när jag frågar pappa om honom säger han bara att farfar var snäll. Men av det som Johanna berättade så kändes det som att det mycket väl kunde vara farfar. Och på något sätt så kändes det som om att jag och farfar har mycket gemensamt.

Sedan var det inte så mycket mer med själva sittningen. Vi fortsatte att prata om allt möjligt. Om just farfar, och om vår faster. Det är alltid lite jobbigt att prata om människor som inte längre finns med oss i det fysiska livet.

Lite senare så lagade vi mat, vi gjorde wokgryta [Länk] som blev riktigt god. Till den drack vi rött vin, Johanna hällde i sig sitt glas medan det tog tre timmar för mig innan det var halvfullt i princip. Sedan kollade vi på Melodifestivalen.

Så.. Malena vann, vad tycks? Jag tycker låten varken var bra eller dålig. Vi behöver inte skämmas över att skicka iväg henne till Moskva iaf.

Imorse när jag hoppade ur sängen var Johanna i full gång med att göra frukosten. Det blev ännu ett glas rött vin, och massa kex och ostar. Nej skämt åsido, oboy och macka funkade alldeles fint.



sjuklig inspiration

Av någon knäpp anledning så är det när jag är sjuk som jag får mest inspiration till det mesta. Om jag inte hade varit så fruktansvärt trött när jag stängde av datorn runt två inatt hade jag definitivt tagit alla orden i mitt huvud och skrivit, skrivit och skrivit. Naaa. Det jag ville visa var den här tavlan jag gjorde i torsdags.



ensam är stark

En flickas skratt ekar mellan träden. Fukt från nattens regn. Vinden från träden omsluter mig som en isbädd. Solen har siktat in sig i mina ögon som spjut. Molnen täcker den klarblåa himlen. Trädens kronor dansar med varandra som älskande par.
Ett par arbetskollegor slår sig ned bredvid och samtalar. Den ena på skånska. Den andra har konstiga skor och vigselring. Vattnet i sjön strömmar och strålar som ett lekfullt barn. Ungdomar leker med sina irriterande elektroniska makapärer. Skratt och skrik överöser kollegornas samtal. Kollegorna diskuterar salt samtidigt som de äter pepparkorv stark som senap. Ett ensamt träd skymmer en lekplats. Det måste vara flera hundra år gammalt.

Det är kallt i luften men solen kompenserar kylan och värmer min kind. Mina ögon får kisa för att se vad som försiggår lite längre bort. Flickor springer omkring med glass i händerna. Mannen två meter iväg slurpade i sig ett salladsblad som en katt lapar mjölk. Jag försöker listat ut vad de dricker. En brunröd vätska. Två gatlyktor lite längre bort är släckta.

”Kaffe”, den äldre mannen avbryter lunchen. Ett brunt hus till vänster ser ut att behöva fräschas upp. Lukten av kaffe och senap slår mot min näsa som en slägga. Regnet öser ner. Det blöter ner mig från topp till tå. På bara en sekund har det solmolniga vädret övergått till höstregn.

Jag tar mina grejer och flyr i tyst panik genom skogen, över gröna fält och på stigar. Jag virvlar med mina armar som propellrar. Jag snubblar på en sten och flyger över till en mörk, dunkel skog. Här slutar regnet och allt jag hör är tystnaden. Alla människor som nyss var överallt har försvunnit.
Jag är helt ensam. Ensam i en skog. Ensam är stark.


tolkning

Imorse fick jag reda på tolkningarna från kursen Johanna var på i måndags. Det är alltid lika skrämmande (fast otroligt roligt) att se hur saker och ting stämmer in på en.
Så helt enkelt. Johanna hade med sig en bild på mig (bilden nedan) och en av de andra kursdeltagarna fick tolka bilden och berätta vad hon fick fram för något. Kvinnan har alltså ingen aning om vem jag är.

  • Student, teoretisk linje, samhäll (jag går samhällslinje med samhällsinriktning)
  • Förlovad, Peter, lång, mörk kortklippt (yeah right? Den stämde iofs inte, men det beror nog på att jag hade ring på förlovningsfingret på bilden)
  • Allätare, koldolmar och musik (Koldolmar har jag aldrig smakat, har inga planer på det heller. Musik, åh ja! Från pop/rock till schlager, till country och opera, och allt däremellan)
  • Rider (har ridit)
  • Engelsk pop (jag lyssnar bland annat på det)
  • Lång, 170+ (stämmer inte heller)
  • Allvarlig, skrattar mycket (jag kan vara ruskigt allvarlig och skrattar åtminstone en gång per dag. Helt femhundra)
  • Gillar djur, Golden Retrivier (stavning?) (jag gillar djur, när de är små. Golden hunden kan jag bara koppla ihop med Lost just för tillfället)
  • Bor i Tumba (har bott där, och min mamma bor där)
  • Gillar rött (rött är kärlekens färg, love)
  • Regnbåge
  • Aktiv, atletisk/rör sig mycket (promenad varje dag och simmar en-två gånger i veckan kanske räknas?)
  • Vetrinär (njae)
  • Social, många vänner (beror helt på vem man jämför med)
  • Teater (åh drama!)


Konstig syster

Jag börjar bli lite smårädd för att umgås med Johanna numera.
Igår när vi satt och pratade och hade oss så frågar Susanne om jag tänkte flytta efter gymnasiet. Och jag svarar:
Ja, till Göteborg.
Johannas kommentar då var: Men varför sa du inte Malmö som du tänkte säga?

Läskigt nog var jag jättenära, jag hade tänkt säga Malmö. Jag ångrade mig i sista sekund och jag vet inte hur hon kunde veta det. Det var och är fortfarande väldigt konstigt.

Idag i bilen på väg hem så sitter Johanna och sjunger på någon gammal låt och jag tänkte be henne sjunga en annan men tänkte att jag orkar inte höra henne sjunga mer. Då, sekunden efter börjar hon sjunga på denna låt. Och det är ingen låt som man bara börjar sjunga hur som helst eller någon jättekänd. Den är så pass opopulär att jag inte ens minns vilken det var nu.

Antingen måste jag sluta umgås med henne eller så kan jag inte sitta inne med det jag egentligen tänker. Vad är vitsen med det nu?


Because of you

Woho då!
Jag har lyckats bita sönder min läpp under kvällens gång. Lagom mysigt eller något.

Har kikat på Det Okända på Tv4+. Ett medium vid namn Vendela Cederholm var med. För något år sedan så var jag, Johanna och vår kusin på en storseans med henne. Kommer faktiskt inte ihåg så jättemycket ifrån det. Tråkigt nog.


Myrremysko

Någonting jätteskumt hände inatt när jag sov. Jag drömde om att jag hade publicerat en bild på en kille som jobbade på ICA här på bloggen. Killen, eller gubben snarare har jag ingen aning om vem det är. Vet inte om han ens finns. Sedan satt jag och scrollade på bloggen. Och det som man såg var bara den här bilden. Det var mörkblått på bloggen och så fanns bilden där.
Helt plötsligt vaknar jag av att jag känner att just den här mannen står och lutar sig över mig. På riktigt alltså. Ja, han stod ju inte där. Men jag kände just hans närvaro. Jag blev så klart jätterädd och började kolla runt i rummet för att se om någon var där. Men nej, självklart inte. La mig för att försöka somna om med ena ögat öppet.

Precis när jag drar mitt första djupa andetag, antar jag, så känner jag hur jag håller på att kvävas. Det är som att någon har stängt igen alla luftvägar på mig och jag vaknade av ren panik, igen. Och jag är ju inte sjuk, så det var inga täppningar i näsan eller liknande. För det var bland det första jag kontrollerade, att jag inte var sjuk.

Jag undrar verkligen vem gubben var.


How I go

Här sitter jag i min säng och tänker. Tänker och tänker. Det skulle säkert höras att jag tänker om jag inte hade haft fullt ös med ljud på. Grunden till detta inlägg är en sak som hände hemma hos Johanna för några timmar sen. Vi hade precis ätit middag och jag och Johanna la oss på sängen och hon utförde distans-reiki på mig.

"Reiki är en form av japansk handpåläggning ifrån sekelskiftets (1800-1900) Japan, vilken skapades av Mikao Usui. Reikin får anses vara en lära med starka inslag av helande magi organiserat som en traditionell budo-dojo med olika grader av upphöjelse och med tillhörande personkult av filosofins grundare. I västvärlden har den fått en mer New Age-influerad framtoning och har nått en vid spridning trots att det helt saknas bevis för att reikin har någon medicinsk effekt. Healingformen har under senare år tagit sig nya former som healing via till exempel telefon eller e-mail."


Allt jag gjorde var att blunda och kopplade av. Jag började tänka på en massa olika saker som jag går omkring och stör mig på. Saker som jag är ledsen för. Saker som jag borde ta tag i. När vi var klara med det hela berättade Johanna att hon lik som en gång förut fått känningar i halsen. Som om en blockering. Jag tolkar det precis som henne, att jag har svårt att uttrycka mina känslor ibland.

En sak som jag kom att tänka på var en händelse för några veckor sedan. En person i min närhet kläckte ur sig saker till mig som jag tog illa upp av. Fortfarande ekar dessa ord i mitt huvud och jag vet inte hur jag ska hantera det. Det är inte hela tiden. Jag försöker att förtränga det så gott som det går. Men ändå kan man inte sluta tänka på hur folk ser mig. Hur folk tror att jag är. Hurdan jag är som person. Det måste vara det jobbigaste.

En annan sak är det som hände inatt. Som på sätt och vis kan kopplas till den tidigare händelsen. Som vilken annan kväll som helst satt jag uppkopplad på msn. Pratade hej vilt med kompisar. Hade en kompis i telefonen. Vi pratade inte, men jag tyckte det kändes så himla skönt att bara känna att hon faktiskt var där. Nära till hands. Helt plötsligt så får jag reda på en sak av en av mina bästa kompisar som jag helst av allt inte ville veta. Okej, veta ville jag. Men jag ville inte att det skulle ha hänt.
Jag avslutade snabbt telefonsamtalet och avbröt alla mina konversationer på msn. Stängde av datorn. Ringde upp min kompis igen och försökte bara glömma bort saker och inte vara så jävla överkänslig som jag kan vara. För det som har hänt har jag ingenting att säga till om. Jag ska inte ens bry mig. Men fortfarande tycker jag att jag faktiskt är en del av det hela, och det känns bara så respektlöst. Det hela resulterade i alla fall med att jag låg klarvaken till klockan var fem och sov som en kratta inatt. Och fortfarande kan jag inte sluta tänka på det.

När jag ändå sitter här och skriver av mig (vilket händer allt för sällan, eftersom jag vet att det är många i min närhet som läser) så kan jag berätta om en händelse som hände för några månader sen. Min mamma har under några år haft ett förhållande med en man. En man som inte har varit omtyckt av oss barn överhuvudtaget.
En dag när han hade satt sig i bilen för att åka sina mil hem (de hade ett distansförhållande) så ringer mamma hem till honom och där svarar en kvinna, som mamma vetat bor med honom. En så kallad inneboende. Jag sitter bredvid mamma när hon ringer och jag märker fort vem det är hon pratar med och hur allting faller på plats.

Den här inneboenden har inte alls varit någon "inneboende". Han har haft ett förhållande med henne, också. Det är mycket runt omkring som jag inte orkar berätta. Men under tre år, har han alltså fört min mamma bakom ljuset och jag kan bara säga att det känns rent förjävligt. Han har suttit och stirrat mig i ögonen och berättat hur mycket han älskar min mamma och han har gett mig en massa tips och kommit med råd om hur jag ska göra med mitt liv. Och trots detta har han mage att vara otrogen.

Han sjönk direkt i mina ögon den gången jag får höra av mamma att han tycker att jag är lat. Bara för att jag vid ett tillfälle inte hade plockat undan efter mig. Jag kommer ihåg hur jag och mamma bråkade om detta en gång. Jag stod i dörrhålet in till vardagsrummet hemma hos henne. På väg upp till mitt rum. Jag bara glider längs med dörrkarmen ner på golvet och störtbölar. Försöker skrika till mamma hur förbannad jag var.

Mamma har vid flera tillfällen frågat mig vad anledningen till att jag flyttat hem till pappa är. Jag har aldrig gett henne något riktigt svar och bara sagt att det är bekvämligare att bo på ett ställe istället för att flytta runt med kläder och liknande. Hon har frågat om det haft med den här mannen att göra. Det har det. Verkligen. Innan de träffades bodde jag hos mamma, hon fick övertala mig för att åka hem till pappa. Men så kom han in i hennes liv och förstörde mitt totalt. Jag kände hur mammas uppmärksamhet försvann från mig och det kändes som att jag inte betydde något för henne längre. Jag vet att det inte är sant. Jag vet att hon älskar mig. Men fortfarande tycker jag att det är jobbigt. Jobbigt hur allt har varit, och hur det har blivit.


Distanshealing

Nytt inlägg i andlighetskategorin som ekar tomt.

I fredags försökte jag mig på distanshealing. Har ju snappat upp grunderna av Johanna och tänkte att det var värt ett försök. Guess what? Det fick lite effekt iaf. För att inte kunna tekniken totalt så måste jag säga att det är rätt coolt.



Tror ni på den andliga världen?


Paranoid natt, igen

Jag ligger helt livrädd i sängen. Eftersom jag har mitt rum ovanför hallen som det låter grymt mycket ifrån när folk rör sig där, så hör jag ännu mer såhär dags. Det började med ett litet ljud utifrån, som om att katten höll på. Men sedan brakade det som bara den. I really wonder. Tänkte att det kanske är kvigorna som är lösa, men det lät som att det var någon på trappan.

Och kika ut genom fönstret är inte ens något alternativ, what if det är någon därute som slår in fönstret eller vad sjutton som helst?

This shit scares me off!


Myskothing

Jag är som sagt inte hemma, vilket innebär att jag i vissa fall blir lite mer paranoid än vanligtvis. För bara någon minut sen ser jag hur någon är på väg ner för trappan. Min första tanke var "jaha, har Ebbot vaknat", men sen övergick det till småstel skräck. Ebbot är inte ens två år, han kan inte gå ner för trappan (dels för att han har korta ben och dels för att grinden däruppe är stängd) och det lät ingenting. Han var knäpptyst.

And well, vad var det? Ett spöke?


Tidigare inlägg