Freezing amazing

Det är svinkallt här. Har varit i flera veckor nu. Det är inte konstigt att man känner sig dålig och faktiskt blir sjuk all the time. Fast nu verkar det ha gått över för min del. Förkylningar och sånt alltså. Nerkyld är jag fortfarande. Jag får ta en runda runt jobbet för att inte tappa kroppsvärmen helt. Chefis var in till mig imorse och berättade att jag ska ha en kille springandes efter mig på torsdag och fredag som ska ta över efter mig. När jag hörde mig för lite så visade det sig att han och jag gick i samma skola på gymnasiet, fast han en årskurs över mig. Så jag ska lära upp honom och så tänkte jag vara så hård mot honom att han får ta växeln alldeles själv under fredagen. I alla fall efter lunch. Flexledigt till mig, woho! Då blir det Småland som gäller. Mycket skönare att vara nere runt 15.30 istället för 18.30. Speciellt när det börjar bli mörkt och kallt. Chefis kom dessutom med det ypperliga förslaget att det ska vara dresscode imorgon på jobbet. Inte vilken dresscode som helst heller. Min favorit. Mysbyxor och tjocktröja. Mössa och raggsockor. Vi höjer inte värmen här. Ökar bara klädesplaggen och tvättar mer kläder och ökar utsläppen i vår redan alldeles förstörda miljö. Miljön som jag borde börja bry mig mer om. En annan gång.


Söndagspuss

Joakim har lämnat mig för den här helgen och jag sitter redan och väntar på att det ska bli fredag igen. En lite annorlunda fredag kommer det att bli. Jag funderar på att smyga fram en flyttkartong och smygfylla den med prylar som jag kommer vilja ha med mig ner till honom nästa helg. Den här gången vet vi inte hur länge jag kommer att stanna heller. Det känns väldigt pirrigt och lite läskigt också. Men samtidigt har jag aldrig känt mig så komplett som jag känner mig med honom. Det känns som att jag kan vara jag, fullt ut. Nu ska jag dra igång Spotify, skutta runt lite och duscha lite. För även om jag saknar honom så där så att jag skulle kunna dra täcket över huvudet och sura så tänker jag inte göra det. Det är faktiskt bara fyra dagar kvar till fredag, och det känns mer aktuellt för mental förberedning än surning. Puss!


Don't let go

Idag är en typisk dag då tiden bara rinner ur händerna på mig. Jag har en del grejer jag skulle behöva (måste) hinna med, och så finns det de andra grejerna jag vill hinna med. Frågan är bara hur man ska prioritera. Ingen som gillar att dammsuga, damma, torka golv och vika kläder? Det är inte så jobbigt som det låter, kom igen nu! Så kan jag ta en promenad under tiden och tänka och fundera. Sånt som jag sysslat med den senaste tiden. Nä, fy mig. Jag ska lära er ett tips hur man kommer igång med måsten och hur man bloggar samtidigt.

Steg 1: Skriv ett blogginlägg om allt du MÅSTE göra, hur jobbigt du tycker att det är egentligen.
Steg 2: Reflektera över VAD du ska göra.
Steg 3: Sätt dig rak i ryggen framför datorn.
Steg 4: Fortsätt blogginlägget med ett "Vänta lite bara".
Steg 5: Rusa upp från stolen/sängen/soffan.
Steg 6: Börja göra det du måste göra.
Steg 7: Gör klart!
Steg 8: Fortsätt blogginlägget efter "Vänta lite bara" med "sådär, nu är jag klar med allt det jobbiga".
Steg 9: Publicera.


Deppdamm?

Har spenderat upp emot 90% av den här dagen i sängen. Med huvudvärk. Ont som satan. Det har känts som att någon borrat in en 7 mm borr (i diameter) rakt in i mitt huvud, från vänster ögonbryn bak mot nacken. Rätt igenom bara. Samtidigt som det känts som att jag haft blåmärken runt om huvudet. Speciellt i pannan och bakom sidbenorna. Jag tog en 500 milligrammare och en promenad. Låg 10 minuter på spikmattan. Sovit. Druckit. Efter promenixen åkte bettskenan rakt in i käften. Visserligen blev det svårt att äta delicatobollar då. Men huvudvärken försvann, för en stund. Den kommer och går. Precis som vädret. Nä, jag är bara allmänt depp just nu. Så blir det liksom. Tar en dusch och duschar bort deppdammet.


Heja Sverigedemokraterna!

Äntligen var valet över och visst hade man hoppats på att allt snack skulle vara bortblåst nu. Men nej. Folk är helt hysteriska över att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Jag tycker det är lika illa som att vi har Mister Lars Ohly sittandes i riksdagen. Eller lika illa som att Kristdemokraterna existerar.

Sverige är en demokrati, och nästan sex procent röstade på Sverigedemokraterna. Det är inte en liten siffra egentligen. Det finns folk som faktiskt tycker att Sverigedemokraterna har en given plats i riksdagen, likväl som att många andra vill ha med vänsterpartiet.

Jag, som utger mig för att vara totalt politiskt ointresserad var tvungen och kika in på Sverigedemokraternas hemsida. Och jag kan inte säga att jag tycker att det är HELT fel att dom kom med. En av de viktigaste frågorna för mig är bland annat det här med brott och straff. Jag tycker det är fruktansvärt att folk som blir dömda till livstids fängelse kan vara ute på fri fot efter fem år. Livstid ska vara livstid. Och då skulle man lätt kunna tycka att livstid lika gärna kan innebära dödsstraff. Men det funkar inte i längden.

Det skulle bli hysteri om att folk blivit oskyldigt dömda och blaha. Men får man livstid ska det inte gå att omförhandlas till kortare straff. Kommer det däremot fram att man blivit oskyldigt dömd, då kan man gärna få bli släppt tidigare. Så på den punkten säger jag bara HEJA SVERIGEDEMOKRATERNA! Men i det stora hela tror jag nog mer på det gamla, traditionella. Därför röstade jag på Centerpartiet. Vi måste stödja bönderna.



Blood, tears & gold

Absolut, jag skrev fel i fredags. Vadå fredagsmys? Här har det varit mys i massor hela helgen. I fredags gjorde vi ännu en gång megagodpizza till middag och kikade lite på The IT Crowd innan vi somnade hyffsat tidigt. Vaknade däremot nästan lika tidigt. Redan runt fem. Hallå! I veckorna är det jobbigt att gå upp klockan sex, men på helgerna är man minsann hur pigg som helst redan runt fem. Logik? Vart?

Visserligen sov vi bort mestadels av dagen och runt sex kom vi upp och iväg till Media Markt. Där det var proppfullt med folk. Wii för en tusing, det är väl inte mycket att hurra för. Kö ända ut. Så jag skippade tangentbordet. Vi åkte hem och gjorde god kycklingssallad istället.

Såg på film. Första filmen vi sett tillsammans utan att någon av oss somnat (utan att jag har somnat alltså). Syskonen Boudulaires olycksaliga liv. Hur spännande som helst. Gillarn. Sen somnade jag. Joakim fortsatte med nästa film och jag fortsatte sova. Såååva.

Vaknade lika tidigt imorse ändå. Men vi kom ur sängen lite tidigare och iväg till Södertälje för att leta spel och tangentbord. Spel - nej. Tangentbord - ja! Så nu är jag lite halvlycklig.

Ligger i sängen. Trådlösa grejer. Trådlöst tangentbord och trådlös mus. Trådlöst internet. Väldigt bra. Ibland undrar man varför jag köpte en laptop. Men den funkar ju. HDMI is the grej. Puss på det.

Men det är söndag. Det går liksom inte att komma ifrån. Det märks på min ena nagel. Som blivit nedbiten. Bara för att det är söndag och jag är inte oensam längre.

Jag håller tummar och tår för att den här kommande veckan går lika fort som förra. Puss igen.


Fredagsmys

Jobbveckan är över för ännu en gång och jag är hemma. Nystädat rum, nybäddad säng och nyduschad jag. Inväntar världens mysigaste finsak. Han borde vara här när som helst. Eller åtminstone om 40 minuter. I can't barely wait! Som jag har saknat honom hela veckan. Äntligen får jag borra in näsan i hans hals och pilla honom i öronen och blåsa honom i munnen. Men framför allt. Klå honom på Buzz. För jag är den enda som har lyckats med det. Hjärte-grej.


Farmorminne

Jag var nyss ute i mörkret. Gick förbi farmors hus där det lyste ut genom fönstret. Fick den där känslan från när man var liten. När man på fredag/lördagskvällarna packade ihop grejerna för att sedan gå hem till farmor och sova över där. Världens äventyr! Vi tittade på tv, allra helst Bingolotto. Det var häftigt. Farmor var den enda som spelade Bingolotto. Vi byggde kojor och på morgonen fick jag hemmabakat bröd, farmors källarfranskor med ost på. Till det blev det varm choklad i "världens bästa farmor"-muggen.

När jag hälsar på farmor nu för tiden och dricker kaffe och alltid doppar tillbehöret i mjölk (jag dricker snabbt upp kaffet och fyller på med mjölk) så säger hon alltid "ska du boppa? farmor får jag boppa, jag inte boppa hos Ylva". Hon drar sig alltså till minnes från de där frukoststunderna när jag ville doppa ostmackorna i den varma chokladen. Åh, så gott det var! Osten smälte lite grann där på mackorna. Farmor lät mig doppa hur mycket jag ville. Det fick jag inte hos min dagmamma Ylva.

Så väcks man till liv igen. Här går jag i mörkret. Jag. Katarina. 10-15 år senare. 19 år. Nej förresten. 19 och ett halvt. På väg för att hämta bilnyckeln. För jag får köra bil nu. Det fick jag inte då. Den varma chokladen är utbytt till kaffe. Jag fick doppa. Det gör jag fortfarande. Det är bland det bästa som finns!


Such a good day

Sådär. Det var andra natten. Andra natten när jag vaknar och är hur kissnödig som helst. Och när jag ligger här i mörkret och försöker somna om ändå känns det som att klockan börjar närma sig halv sex och att det ändå snart är dags att gå upp. Men så slidar man på knappen på telefonen och inser att klockan är strax efter ett.

Hej, hallå! Vad har hänt! Två nätter i rad. Och jag vaknar ungefär precis samma tid. Jag brukar kunna sova hela nätter i vanliga fall.

Funderade över om jag druckit extra mycket vatten eller något. Men nej, inte vad jag vet. Somnade om snabbt sen åtminstone.

Vaknar och sätter igång datorn och ser att jag fått fina kommentarer på inlägget nedan. Fina ni är!

Det kommer bli en bra dag idag. Det känner jag på mig. Det känns liksom i tårna.

Det har redan gått en vecka och nu tycker jag att det kan bli fredag igen. Lite fredagsmys skadar inte. Lite fredagsmys med Sötbertil.


The drugs didn't worked

Under de senaste veckorna har jag använt en del av min tid till att rensa saker och ting. Inte bara rensat huvudet på onödiga tankar, gamla tankar och helt värdelösa tankar. Jag har även rensat min externa hårddisk. Oj, tänkte ni nu. Börjar riktigt filosofiskt och bara som slutkläm: jag har rensat hårddisken. Men det är mycket mer än så. Den där hårddisken innehöll väldigt gamla grejer. Som till exempel gamla msn-konversationer. En dag markerade jag alla och klickade på delete. Det var flera år gamla konversationer, som jag aldrig varit redo för att radera ur mitt liv. Hur mycket jag än har velat. Jag raderade ett gäng med fotografier när jag ändå höll på. Fotografier som inte betydde något längre. Fotografier som får leva kvar som suddiga minnen i min näthinna istället.

Jag gick vidare den där dagen när jag lyckades radera saker och ting. Den känslan är helt obeskrivlig. Som att det lossnade ett helt berg runt mitt hjärta. Så mycket som bara hängt över mig, utan att jag ens tänkt på det. En del av mig ville till och med ta bort en del blogginlägg, men där satte jag stopp för mig själv. Även om det finns minnen som jag skrivit ner som jag helst av allt vill att de bara ska försvinna så är de ändå en del av mitt liv. Man kanske skulle kalla det Katarina tolkar sig själv. Som ett album. Det är väl det det är.

Det fanns en tid, för inte så överdrivet längesen, som ni, de flesta, vet. En tid då jag var upp över öronen förälskad och tyckte att jag hade världens bästa pojkvän. Det gör mig ledsen. Att det jag trodde, det blev min verklighet. I själva verket var det ett helvete. Jag visste redan från första stund att förhållandet aldrig skulle hålla i längden. Det var mitt första. Det första som ska vara så fint. Det första som blev en mardröm. De sista veckorna vi hade tillsammans gled vi isär något så otroligt. Jag kom på saker att göra, för att slippa träffa honom. För att slippa höra allt gnäll. För att slippa trycka ner mig själv under vattenytan. För att slippa vara medveten om att kärleken till drogerna var starkare än kärleken för mig.

Jag är rädd. Rädd för droger, rädd för alkohol och rädd för andra saker som gör folk till människor som jag avskyr. Avskyr.

Jag är glad att jag inte drunknade. Att jag efter 10 minuters gråtande faktiskt lyckades släppa det mesta av all skit. Simlektionerna var inte till onytta med andra ord. Trots att jag har fel på koordinationen med ena benet.

Nu ligger jag här i sängen och bara väntar. Väntar på att tårarna ska komma. Hallå? Where are you? Jag har väntat i en kvart nu. Nej, jag har väntat i flera månader. Tårarna finns inte där. För känslorna är helt borta.

För första gången ser jag dessutom mitt liv, med en framtid. En framtid som jag faktiskt känner mig bekväm med. Som inte vore helt fel. En framtid som jag inte vill vänta på egentligen. Men framtiden kommer inte än, den kommer sen.



Tisdagssmultron

Springer fram och tillbaka mellan toaletten och telefonen idag. Sätter the paranuts i halsen och hostar. Håller andan och pratar i falsett för att inte börja hosta ut nötrester över telefonen när kunderna ringer. Tar en klunk LOKA och ställer varsamt ner flaskan för att den inte ska spillas ut. Borde kanske skruva på korken igen.

Känner mig härdad i ryggen efter förr förra veckans massage, dagens kändes knappt. Bara i öronen. Kanske mest för att jag inte ville känna. Nog för att massage is the shit, men jag gillar inte när okända människors kladdiga händer rör min rygg.

Tänkte skriva en to-do-lista för eftermiddagen, men jag hann inte förrän jag var klar med det jag tänkte göra. Inlämningsuppgift nummer 1 är färdig, och inskickad. Trots att det är flera veckor kvar till deadline. Det är nästan jobbigt att jag gjorde klart den på en halvtimme.
Vet inte om jag ska känna mig slarvig eller bara allmänt awesome. Det såg ju bra ut, och det känns bra. Men det hugger lite, just det där att det gick fort. Så nu är det väl helt enkelt bara att vänta tre halvår på nästa uppgift. 25% kursig är inte min grej, och definitivt inte mitt tålamods.

Chefis var inne och stirrade på mitt hår. Hon undrade om jag gjort något med det. Inte mer än att luggen ville samarbete en smula idag, att det är mer slitet än det känns och att jag färgade det. För 11 dagar sen.



Helgen

Jag påbörjade ett långt inlägg som blev lite väl känsloladdat. Det var inte så bra. Inte när man sitter på jobbet och ska vara redo att svara i telefon var och varannan minut. Det funkar liksom inte att börja störtböla i telefonen när kunderna ringer. Nä, så jag la det på hyllan och tog några djupa andetag istället.

Försöker bara få mig själv att inse att det forsade ut tårar innan jag somnade igår, trots att jag inte är ledsen. Och jag var inte det heller. Man kan faktiskt störtböla utan att vara ledsen och det är helt okej. Tror det var flera spänningar som släppte igår när jag kom hem som bara skulle ut.

Vi hamnade både på Media Markt och A6 i lördags innan vi åkte hem och powernapade lite. Sen var det bara att hoppa ur sängen innan vi skulle iväg till Joakims vänner på middag och buzz/filmkväll. Anna hade lagat jättegod middag och pannacotta till efterrätt. I väntan på att deras dotter skulle somna så spelade vi ett spel som hette någonting. Det gick hur som helst ut på att se hur mycket man kunde om sin partner. Vi lyckades väldigt bra och var bara två steg efter när de andra vann. Jag menar två steg är ingenting, när de har varit tillsammans i 8 år och jag och Joakim bara i 3 dagar.

Efter det blev det två Buzz-omgångar innan vi satte igång filmen Ghost Writer. Väldigt bra film, trots att jag sov mig igenom en stor del av den. Efter filmen gick vi hem och sov.

Sov ända till tjugo över sju. Kors i taket. Så vi fortsatte med Solsidan och såg klart hela säsongen. Sedan fick vi börja fixa oss för att åka ut till hans mamma på lunch. Det blev tacos! Woho! Efter maten gick vi och mobilnördade oss allihop på hans lillasysters rum.

Kom inte där nerifrån förrän efter 19 och det var lite småjobbigt att köra i mörkret upp. Men jag var iaf hemma runt 22.30 så det funkade helt okej.

Tanken är att vi inte ska träffas nu i helgen, men jag tror det är lite omöjligt, så jag kommer nog försöka tvinga upp honom igen. En vecka är lite för lång tid och två veckor är näst intill icke-existerande.

Ikväll fortsätter vi träningen som fick lida av min förkylning. Det blir nog bra.


Painted by nummer

Idag är det lördag. Men inte vilken lördag som helst. Det är lördagen den 11e september. The day I get 19,5 år. Tänk att det var så länge sen jag ploppade ur, eller vad jag nu gjorde. Nåväl, det här med att gå upp klockan 6 för att gå till jobbet på vardagarna sätter verkligen sina spår. Stackars kille som måste gå upp så tidigt. Bara för att jag har tråkigt.

Imorse blev det dock inga chips. Jag sa nej till det. Men istället blev det Solsidan. Sen blev det försöka sova igen. Men nej, jag kan inte somna om bara sådär. Så det bidde frukost istället.

Vi kanske drar iväg till Media Markt eller A6 efter att vi ätit upp resten av pizzan som vi gjorde igår. Bara för vi är så nedrans bra på att laga maten istället för att ha sönder den, och istället för att köpa färdigt. Ikväll blir det middag en bit bort. Vi håller ett avstånd på minst fem meter. För att undvika diverse olyckor. VART ÄR MIN PIZZA NU DÅ?!

Nä, nu ska jag dra med mig the guy to the table där rosen står. Den som jag fick igår. Av världens finaste sak.


Box 21

Man kan fråga sig lite hur kul det är på en skala att sitta och köra bil helt själv i tre och en halv timme. Man skulle kunna tycka att det är urtrist och verkligen bara bli otålig för att man "aldrig" kommer fram. Men, jag vet inte. Av någon anledning tycker jag det är avkopplande. Jag gillar när man planerar för att åka långt. Sådär att man låter jackan ligga i baksätet, man sätter sig bekvämt och rakt i bilen istället för att bara glida in och hamna som man hamnar. Man har bunkrat upp med cd-skivor som är perfect i bilen. Och så startar man bilen. Ut på vägarna, ut i landet. Se hur landskapet förändras från dag till dag. Känna vindraget i bilen och bara flyga fram. Jag tycker om Sverige, med den otroligt fria naturen. Mjölk ger öppna landskap ni vet. För mig är Sverige bland det finaste som finns. Snö på vintern och sol på sommaren. För att inte tala om höstarna och vårarna. Övergångstiderna. Hur något så fint sakta blir något lika fint men på ett annat sätt. Hur det går runt, år efter år. Allt eftersom vår planet snurrar.

Nä, det enda jag skulle säga var att jag fick en ljudbok av Henrik för ett tag sedan. Den ligger nu i bilen och väntar att bli lyssnad på.



Kräjzy frajdej

Den här webcamen är lite väl rolig ibland. Jag menar, hur sjutton kan det se ut som att jag har är jättesminkad på ena ögat men inte alls på andra? Min nya favoritgrej såhär års är den här lilla tuben. Sista dagen på semestern bestämde jag mig för att sluta bita på naglarna, igen. Sen dess har jag knarkat vitaminer, nagellack och handkräm. Ingenting ska vara fel. Nagellacket gör naglarna hårdare, vitaminerna vet jag inte vad de gör riktigt och handkrämen ser till att händerna/naglarna inte torkar ut när jag sitter och smeker papper hela dagarna.

Idag är det fredag och om mindre än två timmar sätter jag mig bakom ratten för att några timmar senare vara framme hos världens bästaste sötgris. Jag har väl inte sagt det, eftersom jag varit tyst ett tag, men jag gillar fredagsmys mycket mer än söndagsseparationsångest.


Hittscho

Sådär, första halvan av dagen är avklarad. 4 timmar körda, 3,5 timmar kvar. Mindre än halva kvar alltså. För er som inte kan räkna/se sånt på direkten. Det går bra. Har haft små tillfällen då jag egentligen bara velat lägga mig ner på golvet och sova. Eller okej, jag ville nog hellre skrika. Skrika bort all snurrighet som dom där nedrans pronaxen orsakar. Men jag höll mig i skinnet, inte bokstavligt talat förstås. Jag satt på min stol och andades lite extra. Just nu har jag lite ont på vänster sida av huvudet och ont i nacken. Näsan kittlas också. Men det är jag som bestämmer. Ni skulle sett mig imorse, när jag lyckats få igenom hela dosen med saltvatten genom näsan. Nös ungefär 10 gånger på en minut. Men nu har jag slutat upp och nysat. Nu är det roligare att svara i telefon och låta som en nedrökt tant på 70 bast.


Jag ler på riktigt, har inte skaffat något att dölja

Idag gör vi ett nytt försök. Näsan är fortfarande överfylld med massor av äckligt snor (mohahaaa) och magen gör det ont. Men jag längtar tillbaka till jobbet och det är fan jag som bestämmer här.


Jag är en sjuk tjej-grej



Jag är hemma och sjuk. Gick hem redan klockan 11 i måndags. Feber och förkylning hägrar. Eller okej, febern är nog borta nu. Jag studsade ur sängen imorse, redo för att dra iväg till jobbet. Duschen var fixad, kläderna på och frukosten i magen. Men där stannade den inte länge. När maten vände sin väg vände jag i dörren.

Men jag är glad ändå. Det finns en kille, som jag tycker väldigt mycket om, och han är min. Min bara min! Lika så är min nya dator. Min bara min!

Lägg märke till de nya lakanen. Såna där lyxiga hotell-lakan. Som inte alls är samma grej som på hotell.