efter alla dagar...

Analysen är klar och jag känner mig redo för att avlida. På riktigt alltså. Det är som att ett mörkt moln har kommit och placerat sig runt mig så jag är inringad. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte engagera mig. Inte någonstans.

Något man borde göra är väl att kväva sig själv till sömns. Hatar skiten.
Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Länk:

Kommentar: